Klubb 10-tal @ Scala

Hur är läget? Klarar ni er i snön eller tillhör ni gruppen av människor som hade hunnit plocka fram sina tygskor och vårjackor?

I tisdags när snön kom på riktigt så hann jag just in på Scala innan det vräkte ner utanför. Jag och Antonia provade något nytt och gick på Klubb 10-tal som arrangeras av tidskriften 10-tal . Utgivningen av deras sista nummer från 10-talet firades med uppläsning av en del texter och dikter som finns med i numret, och ett samtal på scen om nostalgi, att hitta hem (som är är temat för numret) och lite sidospår kring det.

10-tal beskriver sig som " En oberoende tidskrift för litteratur, konst och samtidsdebatt. [...] Varje nummer innehåller essäer, reportage och samtal om aktuella och angelägna ämnen. Nyskriven skönlitteratur av landets skarpaste författare samsas med oprövade röster, internationella utblickar och nyskapande konstprojekt."

Vi var främst där för att stötta en tidigare kursare till Antonia som skriver poesi och nu fått en text publicerad, hon var verkligen bra och så modig och stark på scen! Det var även en kul berättelse om och av en kvinna som blev fast i Kina utan pass och en ung kille som publicerat en diktsamling-ish efter hans flickvän gått bort. Mycket var fint, men en del gick över mitt inte-så-kulturella huvud. Konstigast under kvällen var mannen på slutet som gjorde röster, pratade om att sparka på dvärgar, bondgårdar i miniatyr, friterade födelsemärken (EUW USCH SPYR) och mycket annat som fick oss att skratta av obehag och förvirring.

.

.

Summa kardemumma: kul kväll! Känner mig kanske lite mer kulturell, åtminstone låter jag väldigt insatt och viktig som kan säga att jag var där! Och en kväll med en vän är alltid väl spenderad, lite extra så när man får skratta :D